Vad hade lagts att vila, och till evig glömska dömts, Blivit fast vid stenar bundna dÀr och dolts. I drömmen sÄg jag vakna, rista lÀtt och komma loss, DÀr lÄs och fjÀttrar brista sÄg jag dÄ!
Rider igen, Dom rider igen! Ăver heden mörk och dimmig bryter fram! Strider igen, Dom strider igen! SlĂ„r med köld och vĂ„ta vindar överallt, SĂ„ kallt!
Ăver land och hav kom mörker, och utur mörker kommer vrĂ„l, Genom etern onda toner hör jag gĂ„. DĂ€r var varsel sĂ„, och omen, mĂ„nget tecken talar illt, FörgĂ€ves given, varningen förspilld!
Och dÀr som havet rör vid himmel, DÀr som stjÀrnor möter vÄg. Bortom horisontens Ànde, bortom skyarna jag sÄg. Damm och rök av hundra bovar, BrÀcker berg gör hundra fler, Bortom dagarna som varit, bortom stjÀrnorna jag ser!
SÄ min syn for över vÀrlden, sÄg vida kring och allt, I sömnen skrÀck och fasa tar gestalt. Bland vÄgor fÀrdas tankar, gÄr till platser som jag sÄg, DÀr som vinden burit hand pÄ slÀkt och vÀn!