Han lÀnge bevandrat den mÄngmila skog Med sorgepinat sinne SjÀlavÄndan hans livskÀlla tog Sen Är av mÄngfald hans tilltÀnta dog
Ensligheten och köld honom tÀrt Hans vemodssjÀl förstenas Fördriven Àr drömmen som honom har nÀrt FrÀnder han lÀmnat, allt som han höll kÀrt
[RefrÀng:] StÀmmor sÄ spÀda trollbinder och vÀrmer hans blod Mot bÀcklandskap leer han stegen Skugglösa varelser vackra som skogarnas rÄ I dÀvmark dess sÄnger framtrÀder
Bland stammar som skÄdat den tÀrande höst GÄr sagolika vÀsen Skymningsdansen som skÀnker hans tröst Nu lindras den smÀrta som tyngde hans bröst
I gryningstimman de Àlvtoner ljöd I lömskhet evigt ljuda De skola stiga mot himmelen röd Skymningsdansen, den sorgbrutnes död
[RefrÀng:] StÀmmor sÄ spÀda trollbinder och vÀrmer hans blod Mot bÀcklandskap leer han stegen Skugglösa varelser vackra som skogarnas rÄ I dÀvmark dess sÄnger framtrÀder